Många har synpunkter på att man tar hem hundar från Rumänien, när vi i Sverige också har hundar som behöver hjälp.

För det första så behöver inte det ena utesluta det andra, vi kan hjälpa djur både i Sverige och utomlands. Men det jag ofta tänker på är att det faktiskt inte var djuren som drog gränserna mellan länderna. Hur djuren mår styrs av människorna, alltså är det vi människor som måste göra det vi kan för att de ska ha det bra. Man kan inte styra över vilket land man föds in i och istället för att hela tiden se gränserna mellan länderna så vill jag se samhörigheten som finns världen över. Att vi tillsammans kan hjälpa djur och människor oavsett nationalitet.

 I Sverige har vi dessutom djurskyddslagar som ändå skyddar djuren och ger dem vissa rättigheter. T.ex avlivning sker inte i Sverige genom att man halshugger eller skjuter djuren. Man ser inte hundar som ohyra här och försöker förgifta dem ute på gatorna, eller sparkar och slår dem om de kommer i närheten. Vi har inte tusentals hundar som svälter och fryser ihjäl på gatorna. I Rumänien är det så vardagen ser ut för hundarna.

Och som sagt, det ena behöver inte utesluta det andra. Jag har till exempel köpt en häst från Holland som behövde ett hem, jag skänker pengar till UNICEF och andra projekt som arbetar i olika delar av världen. Sverige har också organisationer som arbetar för djuren som man kan sponsra. Vi vill inte bara hjälpa hundar, vi bryr oss lika mycket om deras små ägare som har det svårt. För mig är det en självklarhet att försöka göra något för dessa människor och djur efter att ha sett deras levnadssituation med egna ögon. Men samtidigt vill jag inte försöka övertala någon till att tänka på samma sätt som jag. En insamling har startats upp och sen är det ju upp till var och en vad man tycker om det och om man vill stötta det.
Djur och människor är lika mycket värda och har rätt till att få leva ett liv utan rädsla och svält oavsett vilken sida av landsgränsen man föds på.