Efter att ha skrattat så att benen vikt sig under mig och luften knappt tagit sig fram till lungorna ett flertal gånger under dagen så kom någon slags insikt till mig. Eller, jag vet inte om man ska kalla det insikt när det är något jag egentligen vet så väl. 

Livet är ett val. "Life is 10% what happens to you, and 90% how you react to it".

I perioder under mitt liv har det känts så lätt att leva efter de orden, men nu under en tid har allt känts jobbigt och svårt. En klump i bröstet och gråt i halsen har blivit vardag. Allt som sker har sin inverkan och påverkan på en, till stor det för att man tillåter det.

 Men när jag idag insåg att jag inte kan minnas när jag senast skrattade så mycket som jag gjort denna måndag så var känslorna blandade. Att äntligen få skratta kändes härligt, men vad har egentligen hindrat mig från det under den senaste tiden?

Svaret är så självklart när jag bara tillåtit mig själv att acceptera det. Ett hinder i form av mörker stod i vägen för skrattet och glädjen. Detta är ju något jag själv byggt upp och skapat. Svåra saker har drabbat mig och att min häst nu har lyckats skada sig i hagen och fått en senskada fick bägaren att rinna över. Fast, varken han eller jag mår bättre av att jag går runt i denna mörka dimma där allt känns tungt. Så nu tänker jag verkligen försöka släppa all negativitet och fokusera på det som är ljust och vackert. Vi fixar detta. Allt vi vill kan vi klara av.