Alla hjärtans dag är inte riktigt min grej, men efter jobbet så fick jag ju spendera kvällen hos mitt favorithjärta så då kändes det väldigt fint ändå.

Den här bilden är för övrigt från förra vintern (Evelina Oskarsson har fotat) och är en av mina absoluta favoritbilder.
 Ibland är det svårt att förstå hur mycket han egentligen har växt och utvecklats under tiden jag har haft honom. Den här bilden säger så mycket. Där utstrålar han så mycket osäkerhet och sorg. Han var hela tiden på sin vakt, för att någon skulle kunna göra honom illa.
 JAG kan i alla fall känna och återuppleva det så tydligt när jag ser bilden, samtidigt som jag minns hur allt var.
 Nu är han så trygg i sig själv, han mår bra och vågar leva livet fullt ut. Han är så mycket friare och lyckligare.

Vår resa är speciell och jag finner inga ord för hur tacksam jag är för att Kyanou kom in i mitt liv.
Någon dag ska jag berätta vår historia för er.